Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ur främmande källor hemtad, är upprunnen på egen
grund. I Skandinavien känne vi det första välde såsom
prestvälde, för hvilket till och med konunganamnet synes
varit främmande. De första Odinska herrskare, hvilkas
familje-tillhörighet den till nationella offrens underhåll
anslagna egendom, eller Upsala öde, och det dermed
förknippade nationella presterskapet var, buro namnet Drott.
Men drott hette ej blott Gudomen sjelf och presten, som
den föreställde, utan drott hette äfven husfadren i
allmänhet såsom egendomsherre; drott nämnes ock sjelfva
hoffolket, och dessutom hela folket (såsom en slägt)
Allt påminner således här om ett på gudomlig myndighet
grundadt, det vill säga presterligt, familjevälde44.
Att ej redan häraf, utan feodalismens omgång, blef
en egentlig hierarki, sådan som man, ur samma statens
början, finner hafva flerestädes uppstått i Orienten,
dertill låg väl en orsak i sjelfva den gamla nordiska
religionen, som hade för få positiva föreskrifter att dermed
kunna binda menniskors sinnen, och dessutom, lik folkets
egen karakter, var helt och hållet krigisk. Så kom det
sig, att, hos de styrande, krigaren antingen utträngde
presten, hvilket redan i Taciti tid synes skett hos de
Tyska Germanerna 4\ eller, om begge dessa egenskaper
förenades, att dock den krigiska blef den öfvervägande;
hvilket hos oss synes inträffat med detsamma som
drott-namnet bortbyttes mot konungatiteln Sjelfva denna
titel härleder sig, enligt någras mening, från folkets gamla
krigiska indelning i hundradetal (hundari, härad) och har,
från en anförare för ett visst antal, kommit att bemärka
anförare i allmänhet4’. Det förundrar oss således ej mera,
att i äldsta tider hos oss höra omtalas så många
konungar, ifrån Öfverkonungen, eller, såsom han äfven i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
