Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
grepp som dervid fiislades, för historien blifvit så
vigtigt, som det Romerska kejsarnamnet under Medeltiden.
Det gaf i allmänna meningen ett verldsvälde, liknande det
Romerska, åt dem, hvilka med Imperatorernas titel
troddes vara desses verkliga efterföljare. Så ansågs
kejsar-värdigheten innebära en allmän skyddsmakt öfver den
christna verlden och särskildt anspråk på öfverväldet
öfver Rom och Italien. I sig sjelf var den således en
opinionsmakt, liksom påfvemakten; ehuru utslaget visade, att
den sistnämnda hade lagt sin grund bättre. Emellertid
var dock det inflytande allmänna meningen fästat vid
kejsarnamnet så stort, att kejsarne derigenom blefvo de enda
regenter, som, saknande konungasinnet för egen fördel,
försummade att grunda en verklig makt, eller också sökte
den, der den ej kunde grundas, på andra sidan Alperna
i Italien. Der voro de åter för påfvarne farligast;
hvarföre detta land skulle bli egentliga fältet för striden. Allt
kom i denna strid derpå an, hvilket parti togs i afseende
på de Italienska städerna, som i hela öfra Italien redan
förmådde mest. Kejsarne togo sitt parti, ej enligt det
konunga-intresse, som eljest i städernas uppkomst sökte
en välkommen motvigt mot en alltför mäktig läns-adel;
de togo det, såsom man kunde vänta af en helt och
hållet på feodàl-begrepp bygd makt, för hvilken borgerliga
rättigheter voro främmande. De togo parti mot städerna.
Detta var redan ett skäl att påfvarne skulle ta parti för
dem. Italiensk patriotism var ett annat, och ett tredje
djupare fanns, som framdeles, då vi betrakta kyrkans
forhållande till samhället, skall bli tydligt. Nog af: påfvarne
i spetsen för de Italienska republikerna bröto
kejsarmakten, och blefvo tillika den borgerliga frihetens beskyddare.
Förgäfves hade inom 22 års tid (1154 — 1176) den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
