Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
mare karakter, som hatet emellan kejsarmaktens och
påfve-väldets försvarare (Gibelliner och Welfer) i dem
inblandade sig och dref dem till den mest omenskliga förbittring,
— slöt Venedig sitt råd och regemente inom ett visst
antal slägter (Serratura del Consiglio år 1297), hvilka med
ärftliga regerings-maximer skulle försäkra samhällets bestånd.
I monarkier, der icke, såsom i Italien och Tyskland,
städerna förvärfvat nog sjelfständighet att, med friheten,
erfara inom sig dess stormar, yttrade sig likväl deras
demokratiska syftning på annat sätt; dels under denna på
inre orolighetcr så rika period af konungarne riktad mot
feodal-adeln, dels af denna sednare mot konungarne, dels
åter använd af enskilda faktions-chefer, hvilka nyttjade det
efter politiskt inflytande begärliga borgerskapet såsom
medel för sina afsigter. Så begagnade sig i England Simon
af Montfort, Grefve af Leicester (1258—1265) i
synnerhet af Londonska borgrarnes oroliga anda, att nästan
tillintetgöra sin konungs makt. Försöket slog ut till hans
eget förderf; men hvad städernas borgerskap vunnit
genom ett uppror blef dem sedan lagligen bekräftadt, —
rättigheten att sända deputerade till national-församlingen.
För samma förmån hade de i Frankrike att tacka
konungarne sjelfva, ifrån Philip den Skönes tid. Sedan steg
deras inflytande med deras anspråk, och Frankrike såg
under de Engelska krigen (efter konung Johans
fångenskap 1356) borgrarne, bland ständerna mäktigast, ej blott
förordna ett statsråd, sjelfve nämna förvaltare af allmänna
inkomsterna och på en gång afsätta en mängd högre
embetsmän, utan äfven i Paris, upphetsade af en faktion,
som kallade sig folkets vänner, intränga i det kongliga
palatset och döda tvänne marskalkar vid sidan af Dauphin,
som, bestänkt af deras blod, sjelf blef räddad blott der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
