Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
i revolutionsluften fattar de förderfvade väldiglieterna, så
påminne man sig Alexander VI:s Neroniska utsväfningar,
Julii II:s obändiga krigslust, Leo X:s slöseri och
sedelös-het, Clemens VII:s, Paul III:s och IV.s förblindade
nepo-tism, förenad med det ytterligaste, omåttligaste nit för
den Romerska stolens rättigheter; — allt påfvar, som
regerade nyss före, under eller efter reformationens utbrott;
— alla (såsom merendels påfvarne), män af utmärkta
egenskaper; — alla dock, dels ej erkännande, dels föraktande,
dels med oskickliga medel angripande den fara, som
hotade eller som redan var för hand, och genom den mest
tygellösa hunger efter inkomster och verldslig makt
gifvande christenheten af alla partier en oupphörlig förargelse,
under det förändrade tänkesätt undergräfde sjelfva
grundvalarne för deras välde. Så kunde ett anfall på aflatet
tända en löpeld, som öfverför Europa och förvirrade,
kringkastade, förstörde hela den hittills varande både
andliga och verldsliga politikens byggnad.
Reformationens väsende i religiöst afseende är högst
enkelt och ligger i följande grundsats: hvar och en är
sjelf närmast ansvarig för sin salighet; — ingen
menniska, ingen kyrka, om hon ock kallar sig den enda
saliggörande, ingen yttre, ingen andlig myndighet kan åtaga
sig detta ansvar. Men denna grundsats, som hänvisar
menniskan på egen förbättring, är den praktiska
christen-domens eviga grundsats. Att reformationen återkallade
den, gjorde den åter lefvande i menniskors sinnen, är
dess oförgängliga förtjenst, och derföre hade den en så
oemotståndlig och varaktig verkan. Ty all förändring,
som ej återförvisar menniskorna på det eviga, på vissa
enfaldiga grundsanningar, är sjelf och till sina frukter
förgänglig. Reformationen var ett sådant återförvisande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
