Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
ligen gällde om de protestantiska länderna, sträckte sig
dock samma verkan, i följd af påfvemaktens allmänna
for-svagande, äfven i sin mån till de katholska. Allt detta
har sin riktighet; och onekligt är, att reformationen både
genom sina omedelbara och medelbara följder kraftigt
bidrog att stadga konungamakten. Icke dess mindre är
detta blott en sida af saken, och med fullkomligt lika
skäl kan å den andra påstås, att reformationen höjde,
stärkte och befästade folkets frihet och makt. — Det är
sannt, hierarchien hade upphört att vara en motvigt mot
det verldsliga enväldet, och hvad af den återstod, slöt
sig tvertom för eget bestånd till furstarne, helgade,
försvarade deras makt, och riktade den till
trosförföljel-ser. Deremot hade i den religiösa öfvertygelsens kraft
en absolut gräns blifvit satt för allt godtyckligt välde.
Det fanns åtminstone en punkt, hvarvid våldet, listen,
ja äfven den grymmaste förföljelse-anda, efter användandet
af alla sina medel, måste med förtviflan om framgång
tillstå: här är slutet. Det var i fråga om tron. Det fanns
åtminstone en punkt, hvarvid hvarje man var färdig att
säga: här måste man mera lyda Gud än menniskor; —
åtminstone en enda punkt, der öfvermakten med
beröf-vande af lycka, egendom, lif, allsintet hade vunnit;
emedan man uppoffrade allt detta för sin öfvertygelse. Och
en enda sådan punkt är i fråga om friheten allt; ty det
godtyckliga väldet existerar blott genom frånvaron af all
fast gräns; en enda sådan upphäfver det. En osynlig
öfvertygelsens och tänkesättens makt hade uppstått, som,
antingen den närmare förente furstarne med folken, eller
skiljde dem, eller söndrade dessa sednare sins emellan,
dock alltid skulle sluta med att erkännas och göra sig
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 1 Hand. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
