Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•120
motsatsen) voro snarare utmärkta af milda böjelser. Deras
olycka kom deraf, att de, med denna mindre energi i
karakteren, likväl uttalade den oinskränkta konungamakten
såsom en trosartikel. Men theoretiskt af de makthafvande
uttalade prerogativer äro vida farligare, än de praktiskt
verkligen öfvade. Man märker ej sammanhanget emellan
de sednare, som passera en efter annan. Först då de
efter en princip yrkas, blir detta sammanhang klart, och
gör prerogativet, i det minsta som i det största, för de
annorlunda tänkande lika olidligt. Man känner nemligen
nu systemet, och detta gör, att det helas vigt och tyngd
äfven kännes i hvarje dess minsta del. Striden blir straxt
spelad in på den allmänna opinionens stora, stormiga
område. Derföre äro de theoretiska statshvälfningarne de
mest genomgripande. Derföre ha bland de styrande ofta
efterträdarne mer pliktat för despotiska begrepp, än deras
föregångare för despotiska handlingar.
I det Stuartska huset var en viss monarkisk theori
ärftlig, så mycket tjenligare att, med och mot, göra
intryck på sinnena, som den, enligt tidens anda, var byggd
på en theologisk grund. Att Jacob I sjelf var theolog
och författare bidrog dertill. Principen tog han från den
egna läran i Engelska kyrkan om konungen såsom
kyrkans hufvud, hvarigenom konungamakten uttryckligen
helgades, ja fästades vid himmelen. Det motstånd och
besvär han af de fanatiska puritanerna i Skottland redan
hade rönt, befästade honom i den absoluta maktens
grundsatser, och, från en främmande thron uppstigen på
Englands, begynte han och fortfor med att vid hvarje tillfälle
förtälja sitt parlament, det alla dess och nationens
rättigheter voro en gåfva af kunglig nåd, och kunde återtagas
liksom de voro gifna; att konungamakten var af gudom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
