Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•134
Carl, hufvudmannen för det populära partiet, visade en
tydlig böjelse för Calvinismen, dess läror och
kyrkoregemente, liksom Johan med sin liturgi närmade sig till den
höga Engelska kyrkan; så blir likheten ännu mer i
ögonen fallande. I Sverige, som i England stötte
protestantismens befästande såsom statsreligion och fastställandet af
en protestantisk succession den från de dyrbaraste
nationella intressena affallna konungagrenen ifrån thronen. I
Sverige, som i England begynte efter dessa revolutioner,
som på båda ställen återgåfvo folken åt sig sjelfva och
slutade långvariga borgerliga oredor, en ovanlig nationell
kraftyttring, som beredde Sveriges och har sedermera
beredt Englands mest lysande tidehvarf. Så långt gå
likheterna, — ej längre. Skilnaden är, att, enligt det
nordiska, mindre koncentrerade både samhällslynnet och
läget, i Sverige för den inre författningen blott de första
råa dragen skedde till detsamma, som i det rika, inom
sig slutna England — under nära ett århundrade
lemnadt åt afgörandet af egna stridigheter — fullkomligt
utkämpades, utbildades och kom till stadga. Hos oss kom
en eröfringsperiod emellan. Och från denna period och
de förhållanden, hvari den inflätade oss, äro alla våra
inre hvälfningar, intill de sednaste, förnämligast att
härleda. Vi hafva ett århundrade pliktat för, att med två
millioner menniskor en kort tid ha varit den första natioa
i Europa. Vi få trösta oss med, att en ärofullare skuld
ej gifves att draga. Men just detta, att vår ära fått
olyckans vördnadsvärda helgd och med dennas andakt bör
i hjertats innersta bevaras, borde lära dem, som i ett
tomt skryt oupphörligen föra den till torgs, att de ej
känna hvarken hvad den har gudomligt eller hvad dea
har rörande. En Svensk som skryter, är utan tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
