Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia - Bevis och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
minnen? Falskt Sr, alt här alltid se nationella krig. Det var oftast
privata expeditioner af konungarne med deras följen.
" »Gradus quin etiam et ipse comitatus habet, judicio ejus, quera
sectantur: magnaque et comitum æmulatio, quibus primus apud
prin-cipem suum locus: et principum, cui plurimi et acerrimi comites».
Tacit. ibid. Graden i följet bestämdes genom ett högre eller lägre
rum pS bänken. Jfr. Knut den Stores Vitherlags Rätt, Langebek
Scriptores rer. Dan med. ævi T. III, p. 139. Den första skrifna
hof-lag i norden. Kännedomen af hof-lagarne, eller de för
konungaföljet stiftade stadgar, är i anseende till författningens historia högst
vigtig. De blefvo källan till privilegier, liksom de frias lag
(bondelagen, landskapslagarne) till den allmänna lagen. Chefen för
konungaföljet var, näst konungen, hos oss jarlen —ursprungligen ingen
nationell värdighet, utan en hoftjenst.
" Skulle enligt Vitherlags Rätten ske 8 dagar efter Jul.
" »Materia munificentiæ per bella et raptus». Tacit. 1. c. C. 14.
M Mos est civitatibus, ultro auctarium conferre principibus, vel
armen-torum, vel frugum: quod pro honore acceptum, etiam necessitatibus
subvenit. Tacit. 1. C. 15.
11 »Epulæ et convictus, quamquam incompti, largi tamen apparatus pro
stipendio cedunt». Tacit. 1. c. C. 14. Conviva Regis har i Saliska
lagen samma bemärkelse, som konungens gäst hos Skandinaverna.
" Jfr. Nyerup, Historisk Statistisk Skildring af Tilstaandet i Danmark
og Norge i ældre og nyere tider, Kjöbenh. 1803. 8:o. I. B., s. 180.
" Heimskr. T. II, s. 29, heter all den förläning, som en jarl egde,
Veit8la.
" Man finner äfven i norden Veitsla och län åtskiljda. Heimskr. I, 579.
" Hos oss blef detta förbudet, men synes ej från början varit otillåtet.
Upsala öda them mätte alldrig sköta eller veta — »Upsala öde må
(konung) ej gifva eller förläna», heter det i Westgöthalagen. Så
gammal denna föreskrift ock är, sä synes den dock tydligen vara gifven
till förekommande af ett redan erfaret missbruk.
1! Wer wissen will, woher wir sein,
Von Schwedenland sind wir heran.
heter det i cn gammal Schweitzisk folkvisa. Jfr. Dissertat. Acad.
De Colonia Suecorum in Helvetiam egressa, piæs. Neikter, Ups. 1797.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
