Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Fjortonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•301
i påfvemakten. Roms lärare och legater ha så svarat
mig, att jag blifvit upplyst derom att påfvedömet är
kyrkans Babyloniska fångenskap». — Vi berättade sist, huru
han slutligen i en egen skrifvelse vände sig till påfven
Leo om nödvändigheten af kyrkans reformation och sitt
hopp att påfven sjelf ville dertill medverka. Märkligt är
att se, hvilka begrepp de hade om hvarandra. Leo X
var en helt och hållet politisk påfve, klassiskt bildad,
praktälskande, tolerant i religions-saker, då det ej gälde
hans makt. »Den der brödren Martin», skall han hafva
sagt om Luther, då denne först gjorde sig bekant, »är
ett godt hufvud; hans häftighet lägger sig väl». Att det
kunde vara något allvar i denna häftighet, det kunde ej
Leo begripa. Han var också färdig att genast bannlysa honom,
då det blef allvar af. Den trohjertade Luther trodde påfven
om allt godt, men att han ej fick följa sitt hjertas böjelse.
»Ack om du vore blott en pastor på landet», skrifver
han till honom, »du vore värd att vara påfve i bättre tider».
Den påfliga bullan anlände, som förkunnade hans
bannlysning, i fall han ej återkallade, och befallte att
hans skrifter skulle brännas. Det var då som han
den 10 December 1520 offentligen uppbrände den
påfliga bullan och i samma eld slungade de påfliga
De-kretalerna — så kallade man nemligen samlingen af
de påfliga förordningarne, på hvilka den Romerska
kyrkorätten hvilade, men i hvilken med 9:de århundradet en
stor förfalskning skedde, hvars afsigt var att genom en
mängd falska dekretaler bestyrka, att påfliga makten varit
erkänd sedan kyrkans äldsta tider. Äfven dessa falska
dekretaler, hopspunna man vet ej af hvilken hand, blefvo
på god tro antagna och i kyrkan gällande. De med
reformationen upplifvade historiska studierna ha först upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
