Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Fjortonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•305
mod, ty sådan är Guds ords art och väg, men med
förföljelse skall man ej möta det. En sådan vredens dom
vill jag ej bringa öfver denna ]öfliga, goda yngling, kejsar
Carl, på hvilken jag, näst Gad, sätter ett stort hopp.
Jag beder honom och alla närvarande furstar, att de ej
utan orsak öfverlemna mig i mina vedersakares hand».
Luther hade talat så, att äfven den kejserliga oratorn
med en i början bruten stämma tilltalade honom. — Han
hade ej svarat hvad till saken hörde, hette det. Hit
hade man ej kommit för att disputera öfver hvad förut i
concilier blifvit beslutet och fördömdt; man begärde ett
rent, kort svar, om han ville återkalla eller ej. Luther
sade: »emedan då Eders Kejserliga Majestät och Deras
Nåder vilja hafva ett rent, enfaldigt svar, så vill jag
ock gifva ett, som hvarken har horn eller tänder, det
vill säga ett, som hvarken skall vara krokigt eller
bitande, nemligen så: blifver jag icke med Skriftens
intyg eller med dagsklara skäl och orsaker öfverbevisad,
så att mitt samvete i Guds ord gifver sig fånget, så
hvarken vill eller kan jag återkalla, emedan det hvarken
är säkert eller rådligt mot samvete något göra. Här står
jag. Jag kan ej annorlunda. Gud hjelpe mig! Amen».
Den unge kejsaren, som helst talade Spanska
språket, förstod ej utan möda Tyska. Det begärdes derföre,
att Luther skulle på Latin upprepa hvad han sagt på
Tyska. Luther, upphettad och trött, teg en stund. En af
de närvarande herrarne sade då: »kunnen J det ej
upprepa på Latin, herr doktor, så må det vara nog». Men
Luther upprepade nu på Latin hvad han sagt. Den
kejserliga oratorn invände åter: »man kan ej bevisa att
cenis, G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 1 Band. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
