Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Fjortonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•307
här en öfversättning af Nya Testamentet, som han följande
året 1522 i Wittenberg utgaf och som sedermera 1534
efterföljdes af en öfversättning af hela bibeln.
Till Wittenberg återkallade honom snart de ibland
hans egna anhängare utbrustna oroligheter. Doktor
Karlstadt (så kallad af sin födelseort i Franken), hvars
egentliga namn var Andreas Bodenstein, var i Wittenberg
såsom theologiæ professor Luthers collega, — en man af
ett ifrigt och häftigt, men tillika obetänksamt och
svärmiskt sinnelag, och deri helt och hållet olik Luther,
hvars häftighet var ögonblicklig, men hvars kraft var lugn
och sansad. Denne så häftige man gick i utförandet af
sina stora verk och i all förändring af kyrkans hittills
gällande inrättningar tillväga med ett saktmod, som hans
ifrigaste anhängare minst hos honom kunde begripa. —
Luthers lära om den christliga friheten begynte väcka
stora rörelser äfven ibland folket. Lärda och olärda
profeter uppstodo, som påstodo sig drifna af Guds anda,
kommo flocktals till Wittenberg och satte de dervarande
theologer och Luthers anhängare i ej ringa förlägenhet.
Den milde Melanchton yttrade deröfver sitt bekymmer,
men Karlstadt satte sig i spetsen för dem och begynte
med deras tillhjelp våldsamt reformera gudstjensten,
ned-rifva altaren och sönderbryta bilder i kyrkorna.
Kurfursten Fredrik den Vise, som förutsåg att Luther vid
underrättelsen härom skulle vilja komma till Wittenberg, förböd
honom det i ett eget bref. Han skulle ej lemna sin till*
flyktsort; påfven och kejsaren skulle då ofelbart fordra
hans utlefvererande, och då vore ingen undanflykt
möjlig, emedan kurfursten då ej längre kunde honom skydda.
Härpå svarade Luther under sin resa till Wittenberg
i ett bref till kurfursten af den 5 Mars 1522: »Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
