Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Sjuttonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•334
framstär den Fransyska och blir för en lid allmänt
mönster. Så långt herrskar poesien eller åtminstone den
poetiska formen i national-litteraturen. Med slutet af
Ludvig XIV:s tidehvarf begynner det gamla samhällets
upplösning i Europa. Med detsamma blir litteraturen
underkastad nya mångfaldiga inflytelser. Den blir politisk,
oppositionell, slutligen revolutionär. Poesien dyrkas ej mera
oegennyttigt för sig sjelf, den har ett mål, ett didaktiskt,
moraliskt eller politiskt mål, eller öfverlemnar sig ät
predikandet af ett natur-evangelium i motsats mot en
för-konstlad verlds seder, inrättningar och tänkesätt. Under
sådana blandade förhållanden uppstiger först den Tyska
poesien till egendomlig kraft. Men den står i närmare
gemenskap med hela litteraturen, än någon af de
föregående. Dess mest utmärkande drag är dess kosmopolitism.
Den förebildar redan en verlds-litteratur, som närer sig
ur alla klimater, som genomforskar alla tider, som lika
rastlöst sysselsätter sig med nya upptäckter i den
aflägsnaste forntid och med dagens händelser. Blifver man
efter bland trossen i detta litterära eröfringståg, så ser man
visserligen blott tumult och förvirring; tränger man till
de främre lederna, så ser man att det går framåt, och
raskare än någonsin. — Så är den Spanska och
Portugisiska poesien uppstånden under inflytelsen af den gamla
och den nya verlden. Den står på gränsen emellan bägge
och blickar öfver bägge. Man ser, att det gamla Europa
gjort det första stora steget utöfver sig sjelft. Denna
poesi i sin första blomstring belyses af Indiernas sol, den
bär glansen af dess färger, den förer ångan af dess
berusande vällukt. Det är den grannaste och underbaraste
växt, som i poesiens jordmån upprunnit. Och likväl står
den helt och hållet på den gamla kyrkans grund. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
