Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Adertonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•339
man ha för ögonen i bedömandet af den berömde och
beryktade Macchiavelli, Florentinsk stats-sekreterare,
statsman och historieskrifvare (född 1469, död 1527). I
grunden var han republikan: så hade han visat sig i
deltagandet uti sin fädernestads förvaltning; så visar han sig
i sin förträffliga Florentinska historia. Till karakter och
studier var han en Romare, den af alla sina samtida, som
djupast inträngt i det inre af den gamla Romerska
politiken. Hans ypperliga Discurser öfver Livius visa det.
Till sin politik var han framför allt en Italiensk patriot,
som långt hellre såg Italien i en Italiensk furstes hand,
ur hvars envälde friheten framdeles kunde uppgå, än
underkastadt främmande makt och inflytelse. Till detta mål
voro för honom alla medel goda; och huru en sådan
inhemsk Italiensk makt skall grundas och upprätthållas, är
föremål för hans beryktade Principe (Fursten), den
furstelära han drifver, och hela den politik, som efter honom
blifvit kallad Macchiavellism. Märkvärdig i denna tids
kultur-historia är den, emedan den är en komplett
politisk hedendom, skrifven helt och hållet i det syfte, att
ändamålet helgar medlen, och som om hvarken moral
eller religion, för att ej säga christendom, i verlden funnes.
Beskaffenheten af denna Italienska politik — ty den hade
i Macchiavelli blott sin utmärktaste representant, men
öfvades dessutom allt för mycket af den tidens både
furstar och påfvar — visar på en gång hvilken politisk
vändning den återupplifvade idéen om det gamla Rom tog
i Italien, och är tillika bästa beviset för den hvälfning i
andens rike, som åter i menniskors sinnen upplifvade de
enkla grundsatserna af moral, religion och christendom.
Den skedde genom reformationen, och dess verkan i detta
afseende inskränkte sig ej blott till det protestantiska Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
