Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Förra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
märkt af kraft, men af hårdhet, och statsklokheten
Ludvig XI:s konst.
Men under det mitt öga hvilar vid denna ljusa bild,
upptäcker det ett nytt drag i densamma. Jag sänker min
blick på en välgerning, som sprider sin värma genom
åldrarnas längd, i hvars sköt nationens dyrbaraste
förhoppningar hvila. Jag har vandrat i dessa salar, sutit vid
dessa lärares fötter, närt min själ af denna stilla vishets
skatter; bland tusendes lofoffer har àfven min tysta
tacksamhet höjt sig och omfattat den store mannens minne;
med ett slags stolthet har jag sagt: Sten Sture, du är
äfven min välgörare. Sekler förgå och glömskan segrar.
Men om det gifves en man, som borde vara försäkrad
om sin odödlighet, så är det den, hvars namn den
uppväxande medborgaren lär tillika med sina första pligter;
som kan glömmas, men ej förr än hans efterkommande
glömt omsorgen om sin egen odling, då barbariet åter
förvildat det land, som han ville upplysa, och då det, som
större är än han, förgätes. Hvem instämmer ej i denna
min känslas röst, som i Sten Sture igenkänner stiftaren
af Upsala akademi, som betraktar honom i glansen af
alla de stora namn, hvaraf denna inrättning sig hedrar,
som i tanken omfattar hvad vidsträckt och vigtig nytta
denna plantskola för en vettgirig ungdom skänkt
fäderneslandet, som der ändtligen, likasom på en helig ort,
återfinner minnen af en glad ålders lyckligaste dagar?
Från Orienten uppsteg nu, då dess välde föll, ett
svagt skimmer för Europa, mindre ett uppgående ljus,
än den sista öfver synkretsen darrande flamman af en eld,
som mattas och dör. Också har man alltför högt skattat
den upplysning, som några flyktingar från ålderdomens
grifter förde med sig till de länder, der de funno en fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
