Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Sednare delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Jag skyndar förbi de fyra år, som innefatta den tid
Johan regerat Sverige, till dessa händelsers märkliga
upplösning. Men om det är någon, som önskar en
hvilopunkt bland mängden af dessa uppträden, och från
statskonstens anslag, som sysselsätta förståndet, en utsigt, som
båtar och tillfredsställer hjertat, må han komma att med
mig njuta af den ljufvaste syn: Gustaf Wasa som barn
vid Sten Stures sida, uppväxande under hans ögon
och af honom förvarad åt fäderneslandets. Här, på detta
menlösa och späda sinne hvilar med vällust den store,
bepröfvade mannen sin blick; ser den omgifvande verlden
deri spegla sig, som en täck och liflig strand i den stilla
floden; gläder sig vid dess danande, vid de stora krafter,
som redan under lek röjas, och nedlägger der sina
dygder, dem verlden så ofta stött ifrån sig. — Hvilken
förtjusande tafla! Frihetens martyr (bör man ej så kalla
den, som åt Svenska friheten helgade hela sitt lif?)
tillsammans med dess odödlige hämnare! Och hvem är den,
som ej vid denna syn förgäter en tidsrymd af ännu tjuge
års vidriga öden för Sverige, och i en lycklig
föreställning sammanbinder sitt hopp om fäderneslandets räddning
med detta hopps lyckliga uppfyllelse?
Han är inne den tid, af Sten Sture väntad, som ser
för alltid slut på konung Johans välde. Röjda envålds-
allmänna röst kallade en befriare. Äro ej hans varningar till
Johan snarare att anse såsom ett snillets öfvermod, men som ej illa
anslår en stor själ?
’ Konung Johan blef så intagen af den unge Gustafs egenskaper,
då han såg honom en gång, ännu blott på nionde året, i lek
med sina jemnåriga, att han begärde honom till sitt hof; men
Sten Sture undanbad denna farliga lycka för sin slägting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
