Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfver Einar Tambarskälfver, hållet inför Götiska Förbundet den 5 Mars 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
drogo öfver fjällen in i Norrige, der straxt allt folket föll
till Olof den Heliges son. Konung Sven, som befann sig
i södra delen af landet, kallade då allmogen till ting för
att begära deras hjelp. Men han var sjelf lika barnslig
och oansenlig som hans mor, af hvilken han styrdes, var
herrsklysten. Han framstälde ett stackot tal, säger sagan,
som bönderna intet vördade. Följden blef, att han måste
fly ur riket till Danmark, der han dog straxt efter på
samma år som hans fader, den store Knut.
Dennes äldre son Hårda-Knut regerade i Danmark.
Emellan honom och Magnus blef en sådan förlikning
träffad, att de skulle hålla fred med hvarannan i sina
lifs-dagar, och den öfverlefvande skulle besitta både Danmark
och Norrige. Då konungen i Danmark ej långt derefter
samlades till sina fäder och med honom Knut den Stores
ätt utgick, kom Magnus i besittning af bägge rikena. Det
var då han gjorde den unge Sven Ulfs son, den
mäktigaste man i Danmark, till sin höfding öfver detta rike.
Einar afrådde honom med de orden: »alltför stor jarl,
alltför stor jarl, min fosterson!» Magnus aktade ej hans
varning; men följden besannade den, ty knappt var Magnus
bortfaren, förrän Sven Ulfsson lät utropa sig till konung,
och Magnus måste föra tre särskilda krig emot honom.
Han besegrade honom ofta, men öfverlät honom slutligen
Danmarks rike på sin sotsäng. Norrmännen kallade
honom Magnus den Gode.
Orsaken till hans villighet emot Sven var, att
Magnus redan inom sitt eget rike egde en mäktig medtäflare,
för hvars möjliga anspråk på Danska thronen han ville
bevara sitt fädernerike. Denna medtäflare var Norrska
prinsen Harald, Sigurd Syrs son och Olof den Heliges
halfbroder. Efter vidlyftiga härfärder, enligt tidens sed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
