Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfver Einar Tambarskälfver, hållet inför Götiska Förbundet den 5 Mars 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målstufva». I det samma blef han öfverfallen och sårad.
Eindrid hörde bullret, lopp in i salen och blef mördad
tillika med sin far. Bestörtning och harm intogo hela
allmogen. Utan anförare stodo bönderna rådlösa. Men för
ingen gerning i sitt lif blef konung Harald så hatad som
för denna.
Sådant slut hade Einar Tambarskälfver, en af sin tids
märkligaste män. Mitt loford behöfver han ej, och ej en
gång mitt omdöme. Hans lefnad talar för honom. En
blick derpå lärer oss, att han pryddes i hög grad af de
dygder, som hedra en man: mod, förstånd, ärlig och djerf
öppenhet, styrka i kropp och själ. Det tidehvarf, som
närde sådana dygder och alla de med dem beslägtade fel,
är förbi; det kan ej mer på samma sätt återkomma, om
ej med ett nytt slägte, som kanske någon gång ifrån
obekanta trakter, dit hvarken civilisationens ljus eller smittor
trängt, frambryter för att öfva straff och hämnd öfver en
veklig verld. Man bör ej ens önska, att denna tid skulle
återvända. Den var storsint, kraftfull och frihetsälskande,
men den var vild. Den bar inga band, men den kände
ej heller någon lag. Att förena frihet med lag — en
förening, som ensam ger sanna seder — är
mensklighetens högsta uppgift, och en uppgift, som ingen enskild
man, intet enskildt samhälle, intet enskildt slägte, utan
alla tidehvarfs fortfarande bemödande, förmår att lösa. Men
finnes det då ej i den Nordiska hjelteåldern något
exempel, som kan tjena till efterföljd? Det finnes visserligen
ett sådant, som är evigt, som kan gälla för alla tider.
Menniskan må lefva i hvad tidehvarf som helst, i hvad
samhällsordning som helst, bland råa eller odlade nationer,
så är hennes första ändamål att vara menniska — skicklig
att njuta lifvets glädje och fördraga dess vedermöda, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
