Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver riksrådet friherre Malte Ramel. Inträdes-tal i Svenska Akademien den 25 Januari 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-67
och kufvar yttrande-rätten i allmänhet. Vitterhetens rike
har sjelft ingen tvångsmakt. Den, som här underkastar
sig bojor, bar att skylla sig sjelf och är egnad att bära
dem. Kan således förbindelsen af vittert arbete och
vitter domsrätt ej i sig sjelf klandras, — och man kan blott
anmärka, att det förstnämnda alltid blir det hufvudsakliga,
och att den sednare, sjelf underkastad en högre domsrätt,
till sin verkan helt och hållet beror på sättet huru den
utöfvas, och detta åter på den grad af odling och frihet,
till hvilken nationen hunnit, — så måste äfven medgifvas,
att ej endast den egentliga vitterhets-idkaren uteslutande är
i ett sådant samfund på sin plats. Det vinner på att
äfven tillegna sig män af utmärkt allmännelig bildning, hos
hvilka en sorgfällig uppfostran, umgänget med verlden och
offentlig verksamhet ur lyckliga anlag utbildat det riktiga
omdöme, den fina känsla, som ej alltid äro förenade med
skriftställarens kall. Man kan vara kännare utan att vara
författare, liksom erfarenheten ofta nog visar att man är
författare utan att vara kännare. 1 allmänhet utbildas den
önskansvärda förening af egenskaper, som finnes uttryckt
i edert samfunds valspråk, M. H., lyckligast genom
förbindelsen af det vittra lifvet med det som företrädesvis
kallas det verksamma; åtminstone föder deras fullkomliga
söndring alltid skadliga verkningar. Alltför mycket har
vitterheten yrkat sin oafhängighet i detta afseende, liksom
vore denna ett slags gudomlig bördsrätt. Det är sant,
af alla medfödda gåfvor är snillet den herrligaste och högsta.
Men ingen medfödd gåfva uppfyller, blott såsom sådan,
sitt ändamål. All medfödd rätt är blott en pligt mer.
Den grundar inga giltiga anspråk, om ej de tillika
för-värfvas. Och hvad den fordrade sjelfständigheten
beträffar, så finnes slutligen blott en för alla gemensam, och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
