- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Andra bandet /
71

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver riksrådet friherre Malte Ramel. Inträdes-tal i Svenska Akademien den 25 Januari 1826

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-71

namn han skulle bli den siste att bära. Han emottog
denna värdighet i en tid, som ej sparade pröfningar och
väl var egnad att besanna riksrådet Ramels valspråk:
frukta i lyckan *. Den stormiga aftonen af Gustaf lll:s
regering och lefnad var snart inne. Ur den inre
förlägenheten kastade konungen sig i den yttre af ett krig, och
bragte derigenom en länge dold söndring i sinnena, arf
efter förra tvedrägtstider, till fullt utbrott. Han var ej
oskyldig i den våda, hvari riket derigenom störtades. Af
de medel, han i farans stund tillgrep, medger man hellre
nödvändigheten än rättvisan; och framtiden skall finna, att
han medgifvit det sjelf. Han hade gått för långt att kunna
gå tillbaka. Men om det ej är en vanlig själsstyrka att
ståndaktigt uthärda en straffande nödvändighets lag, så är
det en större och en beundransvärd att besegra den; och
efterverlden skall ej beklaga Gustaf — i kamp med sig
sjelf, med de sina och med fienden — utan att tillika
skänka honom en beundran, som en konungs mod i de
svåraste omständigheter kanhända aldrig högre förtjent.
Det gälde fäderneslandet. Han räddade ej blott dess
bestånd, utan i striden mot en öfvermäktig fiende dess ära;
och vi önskade se den tid, som egde rätt att förebrå
honom, det han dermed gjort för litet. Sig sjelf hade han
ej räddat. — Yi vete, att riksrådet Ramel under denna
brytning oförskräckt inför sin konung förde sanningens
språk. Han hade alltid gjort det med den frimodighet,
som hans embete fordrade; ty de mildaste seder voro hos
honom förenade med ett hjerta, som aldrig underhandlade

’ Metuere secundis. Friherre Ramel hade tagit detta valspråk,
då han blef kommendör af nordstjerne-orden. Till
serafimer-rid-dare nämndes han 1798.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-2/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free