Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Erik Sjöberg (Vitalis). Företal till hans Samlade Dikter, utgifna år 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-90
långt skildt från oförmågan af allvar, att tvärtom ur
känslans, fantasiens och förståndets djup dess underbaraste
dagrar tända sig, och dess mest strålande gnistor tillhöra
en stor enkelhet och sannfärdighet i karakteren. Det
själfullt komiska är det högsta och tillika det samma som det
humoristiska. Och hvem kan neka, att i denna
oefterhärmligaste af alla gåfvor Vitalis var utmärkt? — om
man äfven medger, att han ej alltid är sann och ledig.
Hans förkärlek för detta slags poetiska verksamhet
synes äfven deraf, att dikter af sådan art — ibland dem
ett komiskt och polemiskt poem af större omfång — längst
sysselsatte honom, ehuru han slutligen sjelf förstörde både
detta och alla sina öfriga handskrifter. Till en samling af
de redan tryckta dikterna — den enda egendom, hvarmed
hans obetydliga skulder kunde betalas — gaf han
deremot sitt bifall, talte äfven om att sjelf genomgå dem och
syntes böjd att utdömma den polemiska delen deraf. Ännu
de sista dagarna af sin lefnad gjorde han några ändringar
och uteslutningar, hvilka blifvit samvetsgrant iakttagna;
men att på egen hand eller med någon annans biträde
fullborda en granskning, som författaren knappt hann börja,
dertill har utgifvaren med skäl ej ansett sig berättigad.
Vitalis’ skrifter framträda derföre i det hela sådana de
af allmänheten redan kändes, med oförminskade både
fullkomligheter och fel; och i denna gestalt säkert lärorikast
för bedömmandet af författaren.
Sedan hans mor dog, år 1823, hade han känt sig
allt mer ensam i lifvet. Han var detta modershjerta —
det enda, som för honom klappade på jorden — med den
ömmaste, gränslösaste kärlek tillgifven, delte med den
gamla modren sina små tillgångar och försummade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
