Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-94
inrar sig ej ännu arbetaren af Estlands och Liflands jord,
att det var Svenska konungar, som först sökte lossa hans
lifegenskaps bojor, och som, då denna välgerning ej hann
fullbordas, likväl gåfvo äfven slafven rättigheter,
undervisning och lärare?1 Spörj Tysklands folk och verlden om
Gustaf Adolfs minne, och om man i honom blott
beundrar krigaren! Låt Pomraren vittna om billigheten och
välviljan af Svensk regering, och med hvad känslor han
såg det gamla bandet slitas! Fråga Finnen —
fosterbrodern sedan så många århundraden — fråga honom det
samma! Låt honom säga, om ej hans forntids arf —
Svensk lag och odling — tillika är hans framtids
dyrbaraste egendom! Sådana äro de äkta Svenska äreminnen —
rättvisa, mensklighet, aktning för frihet och rätt. Sådant
det medvetande, som vi ur verlden tagit med oss inom
de klippor och skär, hvarifrån våra fäder först utgingo.
Och i kraft af detta medvetande vågar jag ock påstå: uti
den förening med ett syskonfolk, hvilken i våra dagar
bevisat, att förmågan af stora gerningar ej ännu slocknat
på Sveriges thron, skola inga fördomar, om ock inrotade
och länge närda, på längden kunna emotstå inflytelsen af
Svensk ära och redlighet.
Jag har sökt skilja minnets afguderi från dess rätta
dyrkan. Men har ej äfven hoppet sin hedendom? Har
den falske beundraren af den fordna ärans alla
skåderätter ej någorstädes på en gång både sin motsats och sin
like? Mig tyckes jag ser honom, med ryggen åt all forntid,
som han föraktar; med blicken stirrande på en framtid,
som han skulle tilltro sig att skapa, om en tom själs
ledsnad vid det närvarande innebure rätta kallelsen dertill;
talande om sanning och rätt, men pekande på blod och
förstörelse såsom medel, och färdig att göra sammanskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
