Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-97
ken nödtvungen oreda i deras användande! Huru många
våldsamma tilltag af de mäktige, huru mycken enskild
klagan bland folket! Och midt i denna oordning Sveriges
störste konung, sjelf klagande, förmanande, bättrande så
godt han kunde på det till utseendet oförbätterliga, och
tillgripande morgondagens hjelpmedel för dagens hopade
svårigheter. Hvem skulle, med ögat fästadt på denna tafla
eller på denna följd af enskilda taflor, ana, att här
någonting särdeles stort föreginge eller vore på färde?
Onekligen måste det likväl ha funnits, efter det nu står der
för verldens blick. Hvar hade det då förborgat sig förut?
Eller var det endast krigslyckan, som vände om det blad
i Sveriges häfder, på hvars ena sida står tecknadt eländet
och på den andra äran? — Vi vilje försöka ett svar på
denna fråga.
Befrielsen, reformationen, kronans ärftlighet voro
Gustaf Vasas verk. Betänker man, att de alla tillhöra en
man, hvars förtjenster om fäderneslandet voro hans enda
rätt till kronan, så växer den beundran de inge; men
man förstår ock huruledes i ett välde, der allt var nytt
och allt att skapa, allt måste hänföra sig till
upphofsman-nen. Man har kallat honom en egenmäktig konung. Han
var det i många hänseenden, om man tillägger, att också
ingen varit mera folkets man. Man tadlar ej styrmannens
rörelser i stormen, sedan han räddat skeppet in i hamnen.
Han har blifvit kallad en egennyttig man, och denna
förebråelse träffas äfven hos främmande, samtida häfdatecknare,
som eljest omtala honom med aktning och beundran
Det är sant, hans hand i fråga om inkomster befanns
ingalunda lätt. Men hufvudfrågan var, om han skulle lemna
adeln kyrkans rof, sedan han behöft denna adelns hjelp
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 2 Band. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
