Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-115
rättvis och from, fast äregirig och kättare»". — »Den
frommaste i sin vantro», säger en annan. Det är som
såge man strålarne af en stor och skön själ genombryta
tidens hopade dimmor.
Vilje vi känna ordningen i hans här, hörom åter
hans fiender. Det är en röst ur fiendtliga leder, som
vittnar: »hans lycka kan ock tillskrifvas den krigs-aga,
hvilken hans folk — ståndaktigt och tåligt under alla besvär,
oförtrutet och tappert i striden, i qvarteren förnöjsamt och
höfligt — alltid iakttog, då vårt deremot den tiden var
otåligt vid mödor, trögt i striden, oförskämdt och olideligt
mot inbyggarne, hvarföre desse emottogo Svensken såsom
befriare»39. Och på ett annat ställe: »Gustaf höll en
sträng, en exemplarisk och beundransvärd disciplin; han
tillät aldrig soldaterna att i veklighet och lättja tågna; han
härdade dem i ständig, fast måttlig, verksamhet, anseende
vekligheten lika litet förmögen till stora bedrifter som
sjelfva vansinnet. Derföre höll han knekten varm i
tjensten, men fann honom ock outtröttlig i arbete, käck i
striden och oförskräckt mot farorna. Han öfvade de gamles
stränghet i fält. I hans slagordning stodo soldaterna som
murar; den var tillika betäckt med fältverk efter
befästningskonstens reglor, och ingen del af denna här kunde
man angripa utan att framför och på sidorna mötas af
muskött-eld; dessutom var den späckad med rytteri, som
ej kunde tvingas till drabbning, då det igenom en
förundransvärd ordning i uppställningen täcktes af fotfolket;
dertill kom ett nytt bruk af kanoner, så stälda, att de
försvarade och skadade utan att vara utsatta för fiendens
anfall. Sådana voro orsakerna — tillägger författaren —
att vi genom Försynens hjelp väl sett denne konung död,
men aldrig slagen ur fältet och öfvervunnen» 40. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
