Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-7
än monarkiska grundsatser, den mest frihet6älskande af
sitt stånd, men, lik en Romersk patricier, mätande dess
storhet efter den storhet han ämnade fäderneslandet»44.
Denna olikhet har äfven yttrat sig i frågan om Sveriges
deltagande i Tyska kriget. Oxenstjerna har mer än en
gång erkänt, att han var deremot och önskat Svenskarnes
krafter först och främst använda till att försäkra dem
herraväldet i Norden *’. Han rådde derföre att fortsätta kriget
i Preussen och derifrån bevaka Tyskland. Gustaf Adolfs
beslut, för hvilket ministern gaf vika, kallar denne »en
snillets ingifvelse», »en skickelse», — kanske med afseende
på dessa konungens ord: »J kunnen lättare bevisa
svårigheterna än jag möjligheten, hvarföre, hvad jag förmenar
uträtta, jag hellre vill visa i verket än på papperet». Man
kunde säga: hindre hvem det kan örnen att söka höjden!
Men man skall ock tillstå: det var den högre karakteren
som hade rätt; det var den ädlare statskonsten som var
den bättre, i sjelfva verket äfven den klokare; ty då det
Polska kriget var med det Tyska förknippadt, så skulle
hvarje kraftigt bemödande nödvändigt dragas dit, der
hufvudsaken afgjordes. Hvarken hjelten eller skalden nöjer
sig i hjeltedikten med inledningen.
En annan skiljaktighet emellan dessa store män
yppade sig under sjelfva kriget. Oxenstjerna, då han
efter slaget vid Leipzig först träffade konungen i
Frankfurt, sade sig hellre velat lyckönska honom till segern i
Wien; och ännu tjugu år derefter yttrar han i Svenska
senaten, att, om konungen efter denna seger ej vändt sig
åt Rhen, utan gått rakt på kejsarens arfländer och lemnat
de Tyska ständerna att sjelfva uppgöra sina
angelägenheter, han kunnat föreskrifva sina fredsvilkor.
Efterverlden tviflar med skäl, att en så invecklad och vidt-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
