Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefvernes-beskrifning öfver Hans Exc. grefve Claes Fleming, uppläst i kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien den 29 Maj 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-138
älskade. Det var ynglingen som kände sig dragen af de
band, med hvilka redan sånggudinnorna fästat barnet, och
som äfven belöntes derför. Helsa, oberoende, alla
naturens och lyckans gåfvor, en ädel vettgirighet och nitton
års ålder: sådana voro de förmåner, med hvilka frih.
Fleming åter inträdde i vetenskapernas tempel. Och huru
många ämnen för mensklig sällhet ligga ej i dessa ord!
Också var denna tid hans ålderdoms käraste erinring, den
till hvilken han helst återvände vid skymningen af ett lif,
som verlden likväl kunde kalla fullt af lycka. Men
verlden, dess lycka och retelser taga ofta af menniskan lika
mycket som de ge, — och mer, — om man
ihågkommer, att de merendels utkräfva sin skatt af själens ädlaste
krafter. Vetenskap och konst har Gud nedlagt i
menskligheten, med det enda företräde framför all yttre lycka,
att de på en gång äro det ädlaste arbete och det
renaste nöje.
Det var i synnerhet till vitterheten och historien som
frih. Fleming drogs genom sin håg och sina anlag.
Redan under sista året af sitt förra vistande i Upsala hade
han med äldre och yngre vänner inträdt i föreningar, som
sökte sitt nöje i sådan sysselsättning. Det derigenom
stiftade Vitterhets-Samfundet, hvars otryckta handlingar jag
haft tillfälle att se, räknade medlemmar, som sedermera i
litteraturens eller statens häfder förvärfvade till en del
högt frejdade namn: en Johan Stenhammar, en Axel
Gabriel Silfverstolpe, hvars första skaldestycken
upplästes i denna förening, hans bror Gustaf Abraham
Silfverstolpe (samfundets sekreterare), en Rosén,
Benjamin Höijer, grefve Adolf Göran Mörner m. fl.
Äfven Elis Schröderheim tog 1793, då landshöfding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
