Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefvernes-beskrifning öfver Hans Exc. grefve Claes Fleming, uppläst i kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien den 29 Maj 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ui
denna förbindelse, och utsågs, då den följande året
blifvit afbruten, att vara konungen följaktig på den resa han
med hertigen regenten i Augusti månad 1796 företog till
S:t Petersburg. Ändamålet med denna resa liksom dess
oväntade utgång är tillräckligt bekant. Omdömena voro
olika; men af allt hvad jag känner har jag ej kunnat
värja mig för högaktningen mot en adertonårig prins, som,
nära att sluta en skön och omtyckt brud i sina armar,
försakar henne och ställer sig, ensam af sin tanka, emot
den mäktiga Catharinas önskan, sin farbrors
föreställningar, sin bela omgifnings böner, af vördnad för hvad han
trodde sitt lands lagar fordra. Också gillades hans
handlingssätt af nationen i det hela, och af samma nation, som
sedan visat, att skiljaktighet i trosbekännelse ej skiljer
Sveriges varande eller blifvande drottning från dess
kärlek, sedan rikets författning ej mer vet af de fordna
inskränkningarne.
Denna händelse hade på en gång blottat den unge
konungens karakter: — det goda deri, som ännu egde
och i lugnare tider kanhända behållit öfverhanden; — det
farliga, som snart skulle yppa sig i det slags
ståndaktighet, hvilken väl enligt öfvertygelse kan göra offer, men
också fordra ett folk till offer. — Olyckliga må man väl
kalla de enväldiga regenter, och ej minst dem, som ega
enväldet i själen, om också ej till alla delar i
författningen. Det gifves visserligen för den oinskränktaste
herrskare ett sätt att pläga gemenskap med sitt folk, hvartill
han behöfver blott gå inom sig, ej utom sig: det är att
lyssna till sitt samvetes röst; det är att ledas af
principerna, ej af konsiderationerna, hvilka sednare i furstars
närmaste omgifning vanligen mest yrkas, under det folken
endast förstå sig på de förra. Principerna äro nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
