Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nekrolog öfver Johan Christian Fredrik Haeffner. 1833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-156
svämma verlden? Ty i allmänhet kan man dela
kompositörer i tre slag: först de, som komponera ut sig ur sitt
ämne, emedan de sjelfva der äro med hela sin själ
hemmastadda, och slutligen med utslagna vingar taga åhöraren
med sig på sin himmelsfärd. Det är de verkliga snillen.
Dernäst komma andra, som oupphörligt söka att
komponera in sig i sitt ämne och ej komma riktigt dit. Det
är som såge man dem kringgå poesiens och sångens
sofvande genius med besvärjningar och böner. Förgäfves —
han slår ej upp ögonen, eller blott på ett ögonblick.
Fåfängt slösas effekter; den enda egentliga, att han vaknar
och rör sig, uteblifver. Bemödandet, då det är allvarligt
och aktningsvärdt, bär äfven här aktningsvärda frukter;
men hvad man ser och hör — är bemödandet; hvarföre ock
det sista och lägsta slaget af komponister skyr detta och
komponerar derpå löst, för att fylla öronen och ge armar,
fingrar och strupar att göra, hvilket kallas stor musik.
Gluck är utan tvifvel den störste i den
deklamatoriska musiken, den störste musikaliska talaren, om jag
så får säga: ej som ville jag dermed misskänna hans
stora, enkla och hänförande sång; men han uppoffrar det
hvilande, sig sjelft lugnt utvecklande i sången (som
visserligen också före hans tid i arian för mycket växt på längd
och bredd) för det deklamatoriska, fortskyndande,
recita-tiviska elementet, af honom upptaget i sjelfva sången; eller
rättare, det egentligen dramatiska är för honom det högsta,
liksom han deri otvifvelaktigt är störst; och hans
ensemblepartier hafva derföre ock en egen öfverväldigande kraft.
Efter honom skulle Mozart, om han ej nödgats vara
poet både för sig och sina poeter, utan fråga blifvit den
störste i sången (och är han det ej ändå ?). — Vi vilje ej
gå längre. För Haeffner var Gluck i operan det högsta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
