Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nekrolog öfver Johan Christian Fredrik Haeffner. 1833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-159
pagnatören lätt blir en klippa (man jemföre de Skotska
folkvisorna, såsom de af flera berömda komponister blifvit
behandlade). Hæffners vidsträckta harmoniska kunskaper
gåfvo honom här hjelpmedel vid handen, som likväl ej
alltid blefvo tillräckliga; svårigheterna ledde honom till nya
harmoniska vågsamheter, alltid lyckliga och egentliga. I
detta afseende förtjenar hans behandling af »Svenska
folkvisor från forntiden» en egen uppmärksamhet, liksom i
allmänhet för dess lyckliga enkelhet och kraft. Likväl
hade han ej häri gjort sig sjelf tillfyllest. Ofta önskade
han, att man ville använda hans sista krafter till en
musikalisk samling af våra gamla folksånger, såsom ett
natio-nal-monument. Denna önskan blef utan uppfyllelse. Han
gjorde emellertid derför hvad han kunde. Detta ämne var
ibland hans sista sysselsättningar. Derom vittnar det sednast
utkomna häftet af dessa sånger, satta för fyra mansröster:
ett företag, som afbröts endast af sjukdomen och döden.
Ett eget slag af folksång är studentsången.
Ungdomens lust och röst ha skapat den. Men hvad den var i
Upsala före Hæffner och hvad den blef genom honom,
derom må hvar och en dömma, som kan jemföra tiderna.
En vackrare ynglinga-chör än nu i Upsala hör man ej.
Också höjdes den gemensamt vid den graf, dit studerande
ungdomen (den 4 Juni) frivilligt följde den älskade läraren.
Till karakteren var Hæffner helt och hållet konstnär
— vi kunne ej kortare och egentligare uttrycka oss.
Dertill hörde först och främst ett högt och enthusiastiskt
begrepp om konsten, hvilken han med sällsynt kännedom
dyrkade i dess största heroer, särdeles de äldre. Dertill
hörde ock en egen häftig oskicklighet i allt hvad lifvets
yta fordrar och merendels ger. Af den råhet, ur hvilken
m musicus af profession så ofta måste upparbeta sig, vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
