Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nekrolog öfver Claes Gustaf Myrin. 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-164
likkista hade han förordnat att följande strof ur den förr
nämnda psalmen skulle skrifvas:
«Ack, när sä mycket skönt i hvarje åder
Af skapelsen och lifvet sig förråder,
Hur skön då måste sjelfva källan vara,
Den evigt klara!»
Han var i sitt tretiondeandra år. Under milda yttre
former bodde hos honom ett högt, oroligt, ömt och
således äfven lätt såradt sinne, som kanske just derföre i
den stilla blomsterverlden sökte ro. Deremot var han
djupt känslig för sann välvilja, vänskap och kärlek. Han
sörjes af efterlefvande fader och två systrar (en älskad
broder bortrycktes sistlidne sommar i choleran) och af
landsmän och vänner. Med skäl anses hans bortgång
såsom en förlust för universitetet. Hvad han var eller
kunnat blifva för sin vetenskap, må kännare dömma. Att hans
skrifter riktat Sveriges provinciella och allmänna flora,
lärer vara obestridligt. För Nordens växtgeografi synes
han i synnerhet ansett sin sista Norrska resa betydande.
Han hade tillika en ovanlig humanistisk bildning, ett
poetiskt sinne och en förmåga att väl uttrycka sig, som
sannolikt skulle egnat honom till en utmärkt författare, om
ett längre lif hade blifvit honom förunnadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
