Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Walter Scott. Recension af Memoirs of the life of Sir W. Scott, Bart. Edinburgh, London, 1837, 1838. VII vol. 8:o. 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-206
hans manuskripter, brukade säga, att Walter Scott
aldrig visste, om han skref väl eller illa.
Till sina utmärktaste samtida — äfven till dem som
kunde kallas hans poetiska motsatser — stod han utan
undantag i vänligt förhållande. Man skulle kunnat på
förhand föreställa sig tvänne sådana motsatser, bägge mer
gripande i det inre och innersta af själen, än Scotts i
yttre reflexion och bild helst dväljande poesi: — den ena
med en djupare lyrik, uppenbarande att verldens och
i synnerhet tidens innersta ton är smärtan, och dermed
störande den episka belåtenheten: det var Byron; den
andra också lyrisk, väl ej mäktig af en verlds-lyrik såsom
Byron, men så mycket mer af hjertats stillare, fredliga
sång, vänd från verlden: det var Wordsworth. Den
sistnämnde, om jag ej bedrager mig, den äldste af de tre,
har aldrig förvånat såsom de bägge andra; men hans
poesi, lik en klar bäck, till hvars ljufliga sorl vandraren
gerna vänder sig från dånet af de mäktiga strömmar, har
aldrig saknat innerliga vänner bland dem som älska att
besöka de aflägsnare, tysta lunder i poesiens lustgård.
Byron fördunklade Scott, som också med hans uppträde
vände sig — ej från poesien — men från versen till
prosan och blef i romanen ännu större poet än förut.
Scott erkände sig sjelf på det vanliga poetiska fältet
slagen, och Byron hade i ungdomligt öfvermod uti sin
bekanta, sedermera af honom sjelf undertryckta satir ’
öppnat sitt förhållande till sin företrädare med en skymf.
Likväl blef detta förhållande sedermera det bästa och
vackraste, och ett af de skönaste loford, som blifvit sagdt
2 English Barils and Scolch Reviewers — i anledning af Jeffrey’s
hånande recension af hans poetiska ungdomsförsök i Edinburgh
Review.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
