Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Walter Scott. Recension af Memoirs of the life of Sir W. Scott, Bart. Edinburgh, London, 1837, 1838. VII vol. 8:o. 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-215
dessa ord: wäl, lita derpå, Jakob, jag skall aldrig
öfvergifva dig.y> Till sin måg och biograf Lockhart skref
han den 20 derpå följande Januari: »Så snart jag hörde,
att Constable gjort cessio fori, ansåg jag det anstå mig
att allmängöra, hur vidt jag var invecklad i dessa affärer,
och erbjuda min förmögenhet så vidt den var
användbar.» För sin egen del ville han icke begära cession,
utan förblef i sina öfriga dagar sina kreditorers frivilliga
slaf med föresats och hopp att betala. Och huru han höll
detta sitt beslut må det faktum förklara, att han i de
följande åren med sin egen hand i sina borgenärers tjenst
afskref nära 50,000 £ genom inkomsten af de verk han
emellertid författade. 54,000 £ af skulden återstodo vid
hans död. Men hans lif hade blifvit försäkradt för 22,000
pund, till ett par tusen fanns tillgång hos hans kuratorer,
och bokhandlaren Cadell försköt de återstående 30,000
på salu-rättigheten af skaldens samlade skrifter. Den 2
Februari 1833 blef hvar man betald. — Under hans
lefnad och straxt efter bankrutten hade han från okänd hand
ett anbud af 30,000 £ till skänks. Han afslog det; så
mer än godtgörande sitt eget ord i sin dagbok: »Jag vill
ro upp emot stormen, tills jag dör; jag vill ej låna en
styfver af någon menniska.»
»O uppfinningsgåfva, vak upp! Må menniskor vara
milda! Må Gud vara mig blid!» skref han i detta diarium,
som han med dessa sina bekymmers dagar, ifrån den 20
November 1825, begynte för sig sjelf att föra,7 — ett
af de dyrbaraste, ej blott auktorliga, utan menskliga
monu-menter, hvarpå mitt öga någonsin fallit; så vida man med
’ Det har följande motto ur en gammal visa: »As I walked by
mv-self, I talked to myself, — And thus myself said to me.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
