Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Walter Scott. Recension af Memoirs of the life of Sir W. Scott, Bart. Edinburgh, London, 1837, 1838. VII vol. 8:o. 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-217
lig person, att föra den sjuke skalden till Medelhafvet.
Han såg Malta, Neapel, Rom med halft slocknande öga,
men öfverfölls af en så häftig hemsjuka, att återresan från
Italien nästan genom natt och dàg måste fortgå.
Slaganfall följde. Han inträffade i London8 och slutligen i
Abbotsford nära sanslös, men syntes upplifvas i sitt eget
hus och bland dess omgifningar, i hvilka hans barn uti
det vackra sommarvädret bland alla hans blommor sköto
honom i en hjulstol omkring. En dag kände han sig så
mycket bättre, att han bad dem skyndsamt medan den
goda stunden varade föra honom till sitt skrifbord. Det
skedde och pennan sattes i hans hand. Den föll genast
ned ur hans kraftlösa fingrar. Då flöto tårar utför hans
kinder. De sista veckorna tillbragte han sängliggande,
mest slumrande, med få mellanstunder af redighet. Den
21 September 1832, den skönaste, lugnaste dag, så att
man genom • sjukrummets öppnade fönster hörde floden
Tweeds af skalden så högt älskade èorl, afsomnade stilla
Walter Scott, omgifven af sina kring hans säng
knäfallande barn. — Vid liköppningen befanns hjernan angripen.
Hvad han var såsom både menniska och skald skall
icke förgås och förgätas. För öfrigt har han äfven en
historisk — man kan säga verldshistorisk — betydelse.
Walter Scott är svanesången af den halft krigiska, halft
patriarkaliska, från medeltiden närmast härstammande, nu
mest förgångna, men i sina ruiner ända till oss sig
sträckande period, hvars förnämsta representant varit adeln:
— nu mera en samhällsklass, med fördomar och anspråk
* Deltagandet var så allmänt, att hans läkare en gång under
gåendet till sin patient omringades af en hop arbetsfolk, som
frågade: »säg, herre, är det här vid gatan han ligger sjuk?»
—liksom det blott funnits en sjukling i London att fråga efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
