Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver ärkebiskopen m. m. doktor Johan Olof Wallin, hållet vid Svenska Sjömannasällskapets allmänna sammankomst den 26 April 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNES-TAL
öfver
ÄRKEBISKOPEN m. m.
Doktor JOHAN OLOF WALLIN.
Hållet vid Svenska Sjömanna-sällskapets allmänna sammankomst
den 26 April 1840.
Det är tvänne år sedan — föga mer än tvänne år —
då vid en lika högtidlighet som den närvarande en
stämma här höjdes, som det redan var en högtid att höra,
och som mer än någon annan var säker att finna ett
genljud i hvarje hjerta. Jag behöfver ej nämna den. Ty
om rösten tystnat, varar likväl genljudet än. Det skall
sent tystna i Sverige. Och hör du det icke mera i de
glänsande salarna, hvilka Sveriges vältaligaste stämma vid
så många fester fylde; lyssna! kanhända har det flytt till
bergen, i skogarna, till däldens skugga, till hyddans
ensamhet. Der går det dig till mötes i psalmens toner,
ibland ett slägte, som vet att välsigna, fast ej att
berömma. Ack, hvilket beröm är ej en välsignelse! Det vill
något säga, att ha planterat ett sådant genljud i ett helt
folks hjerta.
Yid en sådan åminnelse tystnar berömmet. Här
säger jag: det har tystnat — fort nog — för den som ej
ihågkommer, huru likgiltigt sorlet öfver grafven är för
slum-raren dernere. Och jag är ej den som vill återväcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
