Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver Georg Stjernhjelm, uppläst i Svenska Akademien den 20 December 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-232
själ stär ofta i skarp motsats mot hvad man kunde kalla
deras kropp. Den sednare förgår, upplöses. Den förra
fortlefver och renar sig. Det är anden, som svingar sig
öfver stoftet.
Hvad var Gustaf Adolfs odödliga bedrift? — Att
genom sitt lif och slutligen genom en segrande död, mer
än någon, hafva befästat reformationens politiska bestånd.
Det är hans förtjenst om verlden. Och att genom denna
strid hafva infört ett litet, fattigt, förut afsöndradt folk till
gemenskap med den odlade verlden och invigt det till en
kämpe för odlingens heliga sak: det är hans förtjenst om
oss. Alla yttre vedermälen af denna tid försvinna allt
mer. Af våra eröfringar på andra sidan Östersjön
återstår ej en enda. Hvad Gustaf Adolf redan såg som en
möjlighet har blifvit en verklighet: vi äro återdrifne
bakom våra klippor och skär. Men det af honom
ny-lifvade andeliga bandet emellan oss och våra Germaniska
bröder kan ej upplösas. Det växer osynligen. Det har i
våra dagar visat sig verksamt. Kanhända skall det ännu
en gång erhålla en stor betydelse. Kanhända är den tid
ej så aflägsen, då det norra protestantiska Europa skall
åter känna sig såsom ett politiskt, af de dyraste intressen
förknippadt helt.
Och likväl är ej denna utsigt den sista, den högsta.
Den sista frukten af Gustaf Adolfs tidehvarf är ej af
en politisk, den är af en rent ideell och moralisk natur.
Den ligger i värdet af den underpant han gifvit af sin
kärlek för sina likars väl, af sitt nit för sitt slägtes
framskridande till högre ljus, af sin oförskräckthet i uppoffring
under medvetandet af ett ädelt mål. Det är slutligen det
arf han oss lemnat. Yi vilje dermed låta oss nöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
