Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver Georg Stjernhjelm, uppläst i Svenska Akademien den 20 December 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-234
makt, som ofta var hans egen fiende. Det är andan af
dessa skapelser, som är stor och beundransvärd och som,
funnes den än i dag vid lif, skulle säkrast förändra våra
inrättningar i öfverensstämmelse med tidens sanna
fordringar.
Ett så kalladt klassiskt tidehvarf, hvars verk och
alster kunde anses såsom stående mönster, kunde således
icke Gustaf Adolfs tidehvarf blifva, åtminstone ej i
vanlig mening. Ty begreppet om mönster innebär
nödvändigt fulländning i ett eller annat afseende. Men Gustaf
Adolfs tidehvarf har ingenting fulländat, —minst i
Gustaf Adolfs egen mening. Sjelf bortrycktes han i
blomman af sina år, från ett halfgjordt arbete, som efter
honom blef ett annat, ehuru det utan honom aldrig hade
blifvit hvad det blef. Hvarken den protestantiska saken
eller Tysklands författning eller Sveriges förhållanden
blefvo efter honom sådana, som han synes hafva tänkt sig
dem. För att åter nyttja häfdatecknarens ord: »Man ser
öfverallt stora spår, men ej slut på vägen, spridda
försatser till en slutsats, vid hvilken döden trädde emellan».
Sådan konungen, sådana hans män. Yi hafva lärt känna
nog många af dem, för att våga teckna några hufvuddrag
hos en Gustaf Adolfs man. Det första — man kunde
säga, det första och sista — var dygd, i den gamla
bemärkelsen af duglighet. Han var en dugande man, och
ej blott i en viss riktning, på ett visst sätt, eller i följd
af någon viss inlärd eller synnerligen utbildad färdighet,
utan i allmänhet hvar han stod och hvar man honom
stälde: — en man för sig och sitt öde, i hvad gestalt
det honom mötte; aldrig rådlös, sällan rådvill;
fäk-tande såsom för sitt lif emot nöd, faror och bekymmer
af alla slag, hvilka den tiden dagligen omhvärfde så det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
