Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver Georg Stjernhjelm, uppläst i Svenska Akademien den 20 December 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-244
allt utom sitt och de sinas lif, säges den gamle mannen
på Ålands klippor hafva med skämt och sång uppmuntrat
hustru och barn, och äfven med några anständiga hopp
vändt sina fötter till dans. — Af C a r 1 X nämndes han
derefter till landsdomare i Trondhjems län, en befordran, som
konungens död och de förändrade vilkoren i den följande
freden gjorde fruktlös. Af Carl XI:s förmyndare-regering
emottog han flera hedrande uppdrag och motsvarade dem
alla, likvisst med undantag af den befattning han erhöll
vid reduktions-kommissionen, som ej behagade honom. Sina
sista år tillbragte han mest med lärda arbeten och i
umgänge med vänner och lärjungar. Han hade ett sinne
högst lifligt för vänskapens rena behag. Fattigdomen,
vänskapen och hvad han sjelf kallar själens nöjaktighet bar
han behandlat såsom sitt hjertas gudomligheter. Då
under den sjukdom, som slutligen lade honom i grafven,
hans vän och lärjunge Samuel Columbus besökte sin
vördade mästare och vågade den frågan, hvilken grafskrift
borde sättas öfver en sådan man, blef svaret: sätt, att
han lefde glad medan han lefde. Med en sådan känsla
sjönk Stjernhjelm tillbaka på sin dödsbädd i sitt 74:de
ålders år. Och den som så lefver och så dör är sjelf
sitt äreminne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
