Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier, upplästa vid högstsalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan den 26 April 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-277
historiska segern vid Leipzig. Äfven Napoleon önskade
han blott störta säsom Europas diktator, ej såsom
Frankrikes beherrskare; om hans välde någonsin hade kunnat
förlikas med friheten och freden. — Den kraft och
klokhet, hvarmed han under så svåra förhållanden vann för
Sverige sitt mål uti freden i Kiel, förtjena lika mycket
vår evärdeliga tacksamhet, som det sätt, hvarpå han
fullbordade Norriges förening med Sverige under en spira,
gör en evig heder åt känslan af nationernas rättigheter.
Det var under skuggan af sådana lagrar som han
förljufvade sin åldrige, af honom med den ömmaste
sonliga vördnad omhuldade konungs sista år och, efter hans
död den 5 Februari 1848, uppsteg på den thron, som
han prydt med Sveriges och Norriges förenade kronor.
Lugnet borde hafva blifvit hans lott under den
lyckliga fred, som han så ärofullt förvärfvat och sedermera
så kraftfullt har skärmat; men blef det icke. Äfven
freden har sina faror. Redan öfvergången från
krigstillståndet är en sådan för alla regeringar; och med fredens
allt rikligare frukter öppnas tillika merendels ett
obegränsadt fält för önskningar, hvilka nödvändighetens hårda lag
förut hade tillbakavisat inom trånga skrankor. — Konung
Carl Johan var varsam i tillfredsställandet af sådana
önskningar. Hela hans regering visar denna varsamhet
att vidröra de Sveriges lagar och institutioner, som han
mottagit och besvurit. Endast en oafvislig nödvändighet
kunde förmå honom dertill; och såsom en sådan räknade
han, i fråga om djupt gripande förändringar, denna folkets
mognande öfvertygelse, hvars långsamhet han gillade och
sjelf delade, och för hvilken han tåligt uppbar de ifrigares
tadel. Till alla politiska theorier hade han ett djupt miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
