Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier, upplästa vid högstsalig Hans Maj:t konung Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan den 26 April 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-280
min. Man må öppna verldens häfder! — Jag har styrt
folk, ömtåliga om sina rättigheter. — Då Napoleon
anföll det land, som åt mig anförtrott sina öden, fann han
i mig en rival. De händelser, som förändrat Europa och
återgifvit det sin sjelfständighet, äro kända. Man känner
också den del, som jag deri tagit. Man studere vår
historia från Odins till våra dagar och säge mig: om ej den
Skandinaviska halfön är af någon vigt i vågskålen af
verldens skickelser». Sådana voro hans ord den \ \
Februari; den 8 Mars var han ej mer. Och nu öppnas
Sveriges konunga-grift för att emottaga konung Carl
Johans jordiska öfverlefvor.
Och här nedlägger tecknaren af dessa rader
vördsamt sin penna; hvilken blott kunnat antyda, ej beskrifva
storverk, som skola öfverlefva sin upphofsman. Han har,
liksom sagan älskar att återkalla den första växten af ett
majestätligt träd, varit jemförelsevis utförligare i
beskrifningen af den uppväxande stammen än af den mäktiga
kronan. Denna behöfver inga loford i nejder, som så
länge glädt sig i den åldriga ekens skygd.
Förgängelsen har ej besegrat den. Stammen lefver än och skall
i sina kraftiga telningar, till fägnad för kommande slägten,
vittna om hjeltearten af den rot, hvarutur de upprunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
