Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Yarmouth den 12 Aug. 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkan. Blotta anblicken af strand kurerar dem. Jag har
lyckligtvis ej varit sjösjuk.
Det var den 6 Augusti vi lade ut från Göteborg,
på den vackraste morgon. En sådan har alltid förefallit
mig som en vår i sammandrag. Allt väckes, rör sig och
känner hela friskheten af det lif, som man nyfödt emottager
ur sömnens armar. I sjelfva verket blir lifvet redan litet
för gammalt fram emot middagen. Sorlet af friska
arbetande menniskor hördes från hela den stora mängd fartyg,
som omgaf oss på alla sidor; båtar skyndade oss förbi,
mennisko-skaran rörde sig på stranden, alla sysselsatta,
hvar och en brådskande att hinna ett stycke väg innan
sin död. — Förbi Elfsborg vidgar sig utsigten och antager
en annan karakter, stränderna vika allt mer åt sidorna.
Ännu skjuta uddar fram, man ser öar ut i skärgården
och emellan dem öppna sjön, öfver hvilken de aflägsnaste
blå klipporna tyckas hänga i skyn. — Man känner ej
vattnet, förrän man sett detta element i sin makt och
herrlighet. Vi äro vane att skåda det fängsladt inom
stränder, upptaget, liksom på nåder, af sin broder jorden;
emot förbindelse att hålla dess gröna tapet vid frisk färg
och fägring. Här skall man skåda det! Se dessa stränder,
denna skärgård! — som jag under ett uppehåll gick i land
för att närmare betrakta. Den består blott af ofantliga
kala klippor. Intet träd. Jorden är bortsköljd så långt
ditt öga når. Blott i de djupare dälder litet gräs.
Skärgårds-folket drifver dit sina kreatur. Jag såg middagstiden
en häst ett långt stycke ifrån mig, ensam på en klippa.
Han stod och såg ut åt hafvet. Jag var borta en stund
och kom tillbaka. Han stod der ännu — och hade blott
vändt sig om. Det såg underligt nog ut. Förmodeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
