Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - London den 21 Aug. 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23.
bor. — Då man nalkas London en mil nära på denna
sidan (på den södra skall anblicken vara vackrare), förändras
taflan. Vägen blir bredare, men sämre, häckarna stå
tof-viga och torra, marken ligger sänk och på flera ställen
obrukad. Man ser stora hus, men ock eländiga kojor,
trasiga ungar och, hvad man förut ej i England sett. folk,
hvars hela gestalt brist och förderf genomträngt. Det är
Londons dunstkrets — en varnande Dens Terminus af en
verldens hufvudstad. Denna massa med sin dunstkrets
utvidgas dagligen; ty London sväljer byar såsom en
munsbit, om de komma dess gap för nära. Inträdet är ej
angenämt. Man far genom evigt långa gator, emellan hus,
alla lika, alla mörka och nedrökta. Man intränger allt
djupare i en atmosfer af stenkols-rök, i hvars skymning en
oändlig folkmängd rör sig, förbi bodar, i prakt och mängd
utan like. Med häpnad stöter man i denna trängsel af
hus på S. Pauls kyrka, en hög kolossal gestalt, som med
harm tyckes se ned på *let krümar-slägte, som köper och
byter vid dess murar. — Yr i hufvudet befann jag mig
slutligen i mitt rum, — Brunets Hotel, Leicester Square,
— allena med min kappsäck; och tyckte mig instängd i en
verld af tegelsten, och ensam bland en million menniskor.
Les extremes se touchent. Jag har aldrig haft lifligare
begrepp om en ödemark, än den stund jag först befann mig
midt i den folkrikaste stad i Europa. Jag erfor för första
gången rätt lifligt känslan af att vara främling. Hos
vilden betyder ordet detsamma som fiende. Men äfven detta
är ett menskligt förhållande. Här var jag dödligt likgiltig
för hela verlden, utom för min postiljon tills han fick sin
betalning, och för min värd så länge han väntade på sin.
Besynnerligt nog, penningar äro blott tecken på varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
