Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Linköping den 20 Juni 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellan Askersund och gästgifvargården Rå far man
på färjor öfver tvänne sund. Hela vägen går för öfrigt
äfven här öfver den höjd-sträckning, som skiljer Svea och
Göta. Jag är kär i allt hvad jag hittills sett af det sednare;
— och jag ser det i sjelfva verket för första gången.
Jag skäms deröfver, när jag tänker på att jag är och vill
blifva Svensk häfdatecknare. Allt hvad jag i den nu
utkomna delen af historien sagt om Götarikes naturliga
beskaffenhet är tillsammanläst, tillhopafrågadt. Jag hoppas
den korta uppsatsen derom är utan väsendtliga fel. Men
jag måste åskådligen studera Götarike, denna herrliga,
förnämsta skådeplats för vår medeltids historia.
Såsom sagdt: — vägen till Rå var vacker, och blef
ännu vackrare sedan solen bröt fram efter en häftig, med
hagel blandad regnskur. Den var mig i mitt kusk-embete
tämligen obeqväm, så länge den varade. Men när är
naturen herrligare än efter ett sommar-regn? Den tyckes
då vara en enda doftande blomkalk. Välluktande ångor
andas från djup och höjd. I de lätta dimmor, som
uppstiga ur klyftorna, tycker man sig se bergråens florshufvor
titta fram; lärkor, trastar och hela det söta packet af
skogens små skrikhalsar jubilera i den första solstrålen,
liksom rusiga af förtjusning, och sjelfva skjuts-märrarna
spetsa öronen, frusta och tyckas njuta af att med vidöppna
näsborrar insupa den milda, balsamiska luften. —
Uppkommen på höjden af en backe, skrek jag till af glädje.
Den stora blånande Vettern, som hittills blott uppenbarat
sig i smärre sund och vikar, låg i hela sin prakt för mig.
Vi hade den nästan ständigt i sigte ända till Motala, der
anblicken på afstånd af det gamla Vadstena och Omberg
förhöjde utsigtens skönhet. Vettern är en gudomlig sjö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
