Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Köln den 5 Aug. 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
i förmodan att han också skulle vara den villigaste och
vänligaste. Namnet var doktor Smets, katholsk prest,
lärare i theologien, kaplan vid domkyrkan. Tillika fick
jag underrättelse hvar han bodde. Jag sökte upp honom,
framstälde både min nöd och den uträkning, som fört mig
till honom. Uppriktigheten af denna bekännelse gjorde vår
första bekantskap glädtig och förenade genom ömsesidig
välvilja två för hvarandra eljest fullkomligt okända
menniskor. Jag älskar sådana bekantskaper. Det är ett godt
ord, en ljus blick på vägen. Vandraren glömmer dem ej.
Ej blott det varaktiga, äfven det tillfälliga i lifvet har sitt
behag, ja det sednare ett eget, emedan det förefaller såsom
ren lycka. Det var en liflig, bildad ung man, son åt
Tysklands första tragiska skådespelerska, Sophie
Schröder, till hvilken han äfven sedermera gaf oss ett
rekom-mendations-bref, i fall vi skulle träffa henne i Dresden.
Han blef vår ledsagare i Köln och gjorde oss under vår
korta sammanvaro alla tjenster i sin förmåga. Vår första
gång var till domkyrkan. Hvad skulle jag säga om detta
bygnadskonstens underverk, om detta största monument
i sitt slag? Ord äro i allmänhet otillräckliga, der åskådning
fordras. Huru mycket mer här, der sjelfva åskådningen
är ofullständig; ty jätteverket står ofullbordadt. Det
begyntes 1248; ännu 1499 fortsattes det. Kranen, som
arbetarne nyttjade till bygnads-ämnenas upphissande, ses
ännu på det ena halffärdiga tornet och förnyas tid efter
annan till ett evärdligt tecken. Tornen skulle bli två,
hvartdera till 500 fots höjd. Det andra är knappt
påbörjadt. Till sin längd, men ej till sin hela höjd eller bredd,
är äfven sjelfva kyrkan uppförd, med undantag afchoret,
som är det enda färdiga. Och likväl väcker hvad man
ser häpnad, ehuru tillika ett slags obehaglig känsla. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
