- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Tredje bandet /
111

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Köln den 5 Aug. 1825

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gestalter, som genomblomstrar det förvånande hela. Hur
vinner ej denna omätliga rikedom på löfverk och prydnader
att ses på nära håll! — de mest främmande Asiatiska,
Afrikanska växter deribland, afbildade med nästan
naturhistorisk noggranhet!

I allmänhet, om den oorganiska, krystalliniskt
regelmässiga massan, om stenrikets former ha varit förebilden
till den antika architekturen, hvars total-effekt är: hvila på
sig sjelf; så har den Götiskt-christliga under medeltiden
sökt imitera organismen, liksom i besegrande af massans
tyngdkraft. Deraf det uppstr äfvande, det lätta i dessa
ofantliga massor. — Skog, träd, vegetation synes ha varit
förebilden. Man ser det ock på den oändliga, bladrika
artikulationen i former och prydnader. En hög allé med
sina sammanflätade grenar är ju det tydliga originalet till
Götiska pelaregångar och hvalf? hvilket redan föreföll mig,
då jag betraktade den vackra allén i Plöen. — Subjektivt
uttrycker denna riktning en sinnets vändning inåt, ett
själens upplyftande. Dessa tempel sträfva uppåt, som en bön
— de äro en bön — det yttre en bild af det inre. Och
det är trons resignation, som uttrycker sig i denna
oändliga , kärleksfulla flit. Man har arbetat för sin Gud. —
Hur arbeta vi?

Jag har aldrig erfarit ett förunderligare intryck, än
då jag stod midt i detta chor, hvars pelare skjuta upp
liksom skyhöga träd och öfverst till ett hvalf förena sina
kronor. Det redan sjunkande ljuset bröts genom de höga
fönstrens präktiga glasmålningar, och då den stora klockans
djupt mäktiga ton med detsamma gick fram genom hvalfven,
kom den hjertat att bäfva och, som man tyckte, murarne
på samma gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-3/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free