Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Vikingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång äfven jag egde länder och borg,
Och drack under sotad ås[1],
Och drog för rike och menighet sorg,
Och sof inom väggar och lås.
Det var en hel vinter — den syntes mig lång,
Och fast jag var kung, var dock jorden mig trång
Emot hafvet.
Jag ingenting gjorde, men hade ej ro,
För att hjelp hvar hjelplös gäck.
Till mur vill man ha mig kring bondens bo
Och till lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjufvar och rån
Jag hörde mig mätt — vor’ jag långt derifrån
Uppå hafvet!
Så bad jag — men hän gick ock vintern lång,
Och med sippor stränderna strös,
Och böljorna sjunga åter sin sång
Och klinga: till sjös, till sjös!
Och vår-vindar spela i dal och i höjd,
Och strömmarna fria störta med fröjd
Uti hafvet.
Då grep mig det fordna osynliga band,
Mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt guld öfver städer och land
Och slog min krona i kras,
Och fattig som förr, med ett skepp och ett svärd,
Emot okända mål drog i vikinga-färd
Uppå hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
