Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Svegder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kämpar tolf från sina säten sprungo;
Sin härkomst minnas de af gudars stam.
Af vapenbrak de dystra hvalfven klungo,
Förstummadt är de glada lekars glam;
Men när som vårens första lärkor sjungo,
Drog drotten med de tolf mot skeppen fram.
De väna jungfrur stodo uppå stranden
Och sågo seglen fly mot himlaranden.
Han for, han for så snällt på östervågar,
Och lade skeppen sist i stilla vik.
Ej efter väg och stig han noga frågar,
Der han i skogar går i Gardarik’.
Men följd af kämpars här han framåt tågar —
En färd på underbara öden rik —
Och öfver hed och mark sin kosa vänder
Alltjemt åt solens hem och Odens länder.
Sist efter år han slutligt en gång länder
Till flodens skiljegräns vid Tyrkialand.
Han stod på Tanaqvisls höga stränder,
Då aftonrodnan log från vesterns rand.
Hans kämpar tända eld och vid dess bränder
Sin qvälls-vard laga till med egen hand;
Men drotten ensam går i qvällens stunder
Uti den fagra nejd bland ros och lunder[1].
Han såg han nalkades till gudars säten:
Så sällsam och så skön var denna mark —
Ur skogen klungo underbara läten,
Ur flodens fulla våg steg sången stark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
