Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Den siste Skalden - Gustaf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och stundom ännu uppå våra ängar
Man hör i qvällens timma denna klang;
Då hviska barnen tyst — och fly till sängen —
»Den siste skalden vandrar öfver ängen».
Då jag dig, fader, tänker,
En helig vördnad sig i bröstet sänker,
Jag ville till dig fara
Och evig tro och kärlek dig förklara;
Ty dig jag hörer till.
Af Jakob namnet ledde
Det folk, hvars väg i öknen Gud beredde,
Och lärde sina bud.
Det allt förlorat sedan;
Blott namnet har det än uti sin lyckas nedan,
Och sina fäders Gud.
Så vi af dig oss nämna,
Med sista hoppet blott ditt namn vi lemna.
Och då oss stormar böja,
Till våra fäders Gud vår suck vi höja
För Gustaf Vasas folk.
Vår är du — ej på jorden
Är bland dess furstar en, som än är vorden
Så älskad af sitt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
