Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - Gustaf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Af grafvens natt snart fången,
Jag helsar eder nu för sista gången.
Ej stjernor mig förklara
De tecken, att jag måste hädanfara;
Jag bär dem i min kropp».
»Då jag för dom skall svara,
Låt Svea-söners bön mitt förspråk vara
Inför den evige!
Och då mitt öga släckes,
Så unnen mig i ro det stoft, hvaraf jag täckes,
Och varen enige!»
Så är din bana slutad!
Med tårfull blick, på dina söner lutad,
Du träder bort, och vänder
Ditt gråa hufvud om och återsänder.
Ditt folk ett ömt farväl.
Till dem ej mer du länder;
Ej deras rop, ej deras sträckta händer
Från döden vinna dig.
Men ljudet af de böner
Som dig välsignade, af fäder lärdt åt söner,
Till oss fortplantat sig.
Ty då dig Svensken tänker,
Af helig vördnad han sitt hufvud sänker.
Med dig få vi ej vara.
Men, fader, evig tro vi dig förklara;
Ty dig vi höra till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
