Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1811 - *Invigningen. Sång i Götiska Förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derföre lärde han kraft af sitt land,
Ej blott uti lemmar, men hjerta.
Bergen och skogen, dem tämde hans hand,
Hans själ klädde af alla vekliga band
Och log åt dödar och smärta.
Tro, skild från kraft, utan sjelfbestånd är;
Med kraft utan tro fins ej heder.
Blott den är man, som åt båda sig svär;
Hvad samfält de skapa, af Göten lär!
De skapa de manliga seder.
Han bygger det land, der fjällen stå grå,
Och floden ur urnan dansar,
Och rent sig hvälfver himmelens blå,
Och evigt friska luft-strömmar gå
öfver kullar, som granskogen kransar.
Man andas ej fängelse-luft i det land:
Man blir fri som sin himmel, som jorden,
Som böljan, som leker kring klippig strand;
Och frihet — en fackla i evig brand —
Uppflammar från höjden af Norden.
Vill du då blifva hvad Göten var.
Du, som vår broder är vorden,
Låt dessa try ting för dig vara klar’!
Har du dem blott i ditt hjertas förvar,
Du ser dem i himlen, på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
