Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Brages harpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
J blott med ädla själar er förmålen.
Och bofven har af er blott smärtans skri.
Af låga lustars sega gift omfluten, *
Hans själ tyngs ner, för sympathien sluten;
Dess klang är viken bort, dess sång är bruten,
Och ödsligheten sitter på dess rum,
Stum.
Bevara då den sången i ditt sinne
Och låt den följa dig i sorg och fröjd!
De toner, som nu höja sig derinne,
De ljuda renare i himlars höjd.
Ty vet, det spel i stilla hjertat klingar,
Den själens sång, på känslans ljud så rik,
Det är den samma klang, som stjernans lopp bevingar,
Som genom verldars allt till rymdens gräns sig svingar,
Och svallar uti sferernas musik.
En gång från sinnena slöjan skall falla;
Då skall du höra den saliga ton,
Tusende himmelska harpor skalla
Omkring allfaders strålande thron:
Helig! Helig!
# * *
Redan stjernorna på fästet brunno,
Nattens dok min synkrets gjorde trång.
Sakta sångens klara toner svunno,
Enslig blef allt mer och mer min gång;
Länge, då ej mer de örat hunno,
Klingade i själen deras sång.
Så af ett harmoniskt lif, som släckes,
Minnets klang hos efterverlden väckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
