Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1812 - Andeliga sånger - XII. Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
XII.
DÖDEN.
(Melodien n:o 386, gamla Psalmboken.)
Den svaga vekan tärs allt mer
Och icke ljus, ej värma ger.
Min lifskraft flyr. Jag är så matt.
Min sol går ned, och det är natt.
Det redes mig ett stilla bo
Djupt ner, en säng för ostörd ro.
Af väktaren jag der ej vet;
Och tiden heter evighet.
Försonare, som helgat har
Vårt lif, vår graf, och, Gud, dock bar
Vår skuld och synd — du menskovän,
I dödens stund dröj hos mig än!
Tag mot den anda, som vill fly,
O Jesu, gör den skär och ny
Och sådan, som den utgått har
Från din och alla andars far!
Min boja bryt! Ja, jag skall se
Min broder och min frälsare,
Den härlighet hos fadren är —
Jag kommer, Herre! — Du är här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
